ProHälsa

Den eviga debatten i mitt liv. Jag har en plan för kvällen och sen bara kraschar det. Jag krashar i soffan med en bull-längd eller ett stort paket glass. Jag behöver inte ens vara trött. Det kan vara nån liten känsla av att få släppa taget, passa på eller vad det nu kan vara. Att jag är värd att få vila. Det kanske är ett underliggande behov av tröst eller belöning. Bullar kan ge en snabb känsla av tillfredsställelse. I stunden kändes helt enkelt den korta omedelbara tillfredsställelsen starkare än det långsiktiga (att använda tiden väl, kvalitativ vila och hälsa). Min hjärna tolkar idag frihet och vila fel – det är som att jag tror jag ska släppa allt då bara. Alla rutiner och planer jag egentligen vill hålla fast vid. Det kan också vara att jag har svårt med omställningen från jobb till vila. Att det blir någon form av tomhet jag sen försöker fylla. Att jag känner mig dålig av att bara vara. Eller att det känns tufft att börja ”kvällspasset” direkt efter en lång dag på jobbet. Jag menar som trebarnsmamma är det en hel del saker som ska klämmas in där på kvällen. Och jag är konstant efter – inte konstigt att jag bara vill fly från det…

Det är väldigt tydligt för mig att mitt känsloätande handlar om stress, känslor av otillräckliget och en invand vana att äta framför tv:n som ett sätt att döva känslor (det behöver inte vara något sött, ibland blir det knäckemackor för det är det enda vi har hemma, bara jag får nåt att äta liksom). Jag har ju insikten om att min planerade kvällsrutin (med yoga och meditation) skulle få mig att känna och släppa istället för att döva. Jag vet att det är det jag behöver men jag har otroligt svårt att bryta det invanda mönstret.

Lösningen?

• Det jag skrev om härom dagen om känsloätande: att trycka på STOPP när suget eller tanken kommer. Jag tänker att den sista ”release tension, set intention”-pausen jag gör innan jag går hem från jobbet blir super viktig. Att visualisera hur jag vill att kvällen ska bli och hur det kommer kännas. Och också en ”om-då” planering – dvs att om jag ska ligga i soffan ska jag ta fem minuter först och slänga upp fötterna och djupandas, stretcha lite.
• Planera in tv-tittande så jag ändå får det men lite mer med intention. Och då kan jag välja bra kvällsmat och en stor kopp te istället. Det är inte bra att förbjuda saker som sagt.
• Jag känner också att för att kunna säga stopp och pausa behöver jag generellt skapa mer space i mitt liv. Och det betyder väldigt långt att lägga bort mobilen. Ha den i lådan på kontoret, och hemma. Min hjärna är så hackad av sociala medier att det är svårt att fokusera på det som verkligen betyder något. Space kan också fås genom yoga och meditation. På kvällarna då främst – så jag tror det här kan bli en positiv spiral. Ju mer jag sköter mina små pauser desto mer space skapar jag och desto lättare blir det att ta pauserna och rutinerna som leder till mer space.
• Sen tror jag att en stegvis implementering är klokt, börja med en del av rutinen och bara hålla det varje dag i en vecka. Sen bygger jag på. Min kvällsrutins första steg är att gå upp kl 21 senast och göra hudvårdsrutinen. Börja där.

DISCIPLIN GER FRIHET. Det är väl slutsatsen.